För ett tag sedan så spelade vi ett företagsgig i Habo utanför Jönköping. Det skulle vara cowboytema på festen, och Blåljus gick som vanligt all in med flanellskjortor, cowboyhattar, snusnäsdukar och allt som hör till. Bokar man coverbandet Blåljus så följer liksom grädden på moset helt automatiskt med.
Lokalen vi spelade på var Lustfyllt i Habo, och vilket ställe det var! Vill man ha ett bröllop vid Vättern så hittar man inget bättre.
Gästerna skulle komma med buss vilket gjorde att vi kunde rigga och soundchecka i lugn och ro innan alla stormade in. Och när dom väl gjorde det så fylldes lokalen snabbt av glädje, skratt och klirr i glasen. Linus värmde upp gästerna med lite trubadurspelande, och kvällen till ära så anade jag nog en liten Texas-brytning på låtarna. Så här efteråt så undrar jag om det inte blev lite svengelska på de svenska låtarna också, men det låter jag vara osagt.
Hursomhelst så hade vi fått i uppdrag att skoja till det lite med gästerna, och mitt under middagen, när alla satt och njöt av maten, så smög vi fram till scenen och brakade lös ”Mera brännvin” av Eddie Meduza. Vi rockade loss allt vi kunde, och när låten var slut så sa vi inte ett ord, utan ställde ifrån oss instrumenten och gick därifrån. Det var väldigt roligt att kika fram bakom gardinerna i logen för att kolla gästernas reaktion. Dom satt som fågelholkar och undrade vad som egentligen hände!
När vi i Blåljus körde igång på riktigt så förvandlades kvällen till en riktigt härlig och gemytlig spelning där det dansades och sjöngs med cowboyhattarna på trekvart. Vi avslutade med hela publiken framför scenen i en gemensam prestation av ”Stad i ljus” Vilket crescendo!
Såklart kom bussen då vi hade som roligast, och innan vi visste ordet av så var lokalen tom, och när röken lagt sig så stod vi i Blåljus kvar med ett leende på läpparna och tänkte att, – Det här måste vi göra om!